Anteckningar från slutet / Notes from the end, 2019.
By Marit Kapla.
3 dagar före nyårsafton
Det är natt.
Luften är rå.
Ett larm tjuter
i ett tomt hotell.
Den som ska bli varnad
är långt härifrån.
2 dagar före nyårsafton
Jag har sovit i kläderna.
Runt en lagun höjer sig
vita klippor.
Solen bryter fram.
Larmet tjuter.
Glesa dyningar
slår in över sanden.
Hon läser ett brev
från en som nästan kom hit.
De rör sig
fram och tillbaka
som vågorna.
Det går en livbåt
under havets yta.
1 dag före nyårsafton
Jag böjer mig ner
för att leta fyrklöver.
Jag reser mig utan.
Larmet tjuter.
Havet är turkost.
Jag vill äta det.
Äga det.
Bli det.
Nyårsafton
Jag lyssnar på en inspelning.
Hon pratar om sandjord
och vitsippor.
Hennes röst
är invävd
i mig.
Vid de dödas stad
är alla parkeringsplatser
lediga.
Solen går ner
för sista gången.
Nyårsdagen
Sveriges domkyrkoklockor
korsar kontinenten.
Hon sjunger i sömnen
medan jag skriver.
Jag letar efter
årets ord.
När man släpper taget.
Ett enda ord
för det.
Ett kungarike
för det.
2 dagar efter nyårsafton
Vi går hästarnas stig
till stranden.
Sanden är sval.
Det är tyst.
Vi badar i ett eftersken.
Den här stunden
är ett minne
redan
eller har inte hänt.
3 dagar efter nyårsafton
Jag kör bil
på smala vägar
mellan murar.
Strålkastarna lyser upp
grova stammar.
All grönska är svart.
Månen är vass
ovanför Venus.
Fyrens ljus
sveper gryningen.
Vi går uppför
en stenig backe
och där.
Ett stup rakt ner
hav och horisont
sol
genom gråa moln.
På kvällen
ger vi varandra råd.
Avråder.
Hon bara
släpp det.
Jag bara
släpp det.
Gör inför stormen
som du gjorde
inför stiltjen.
När bilen kom.
När vågen kom.
När krampen kom.
Aldrig i livet.