Anteckningar från slutet / Notes from the end, 2019.
By Marit Kapla.

3 dagar före nyårsafton

Det är natt.

Luften är rå.

Ett larm tjuter

i ett tomt hotell.

Den som ska bli varnad

är långt härifrån.

2 dagar före nyårsafton

Jag har sovit i kläderna.

Runt en lagun höjer sig

vita klippor.

Solen bryter fram.

Larmet tjuter.

Glesa dyningar

slår in över sanden.

Hon läser ett brev

från en som nästan kom hit.

De rör sig

fram och tillbaka

som vågorna.

Det går en livbåt

under havets yta.

1 dag före nyårsafton

Jag böjer mig ner

för att leta fyrklöver.

Jag reser mig utan.

Larmet tjuter.

Havet är turkost.

Jag vill äta det.

Äga det.

Bli det.

Nyårsafton

Jag lyssnar på en inspelning.

Hon pratar om sandjord

och vitsippor.

Hennes röst

är invävd

i mig.

Vid de dödas stad

är alla parkeringsplatser

lediga.

Solen går ner

för sista gången.

Nyårsdagen

Sveriges domkyrkoklockor

korsar kontinenten.

Hon sjunger i sömnen

medan jag skriver.

Jag letar efter

årets ord.

När man släpper taget.

Ett enda ord

för det.

Ett kungarike

för det.

2 dagar efter nyårsafton

Vi går hästarnas stig

till stranden.

Sanden är sval.

Det är tyst.

Vi badar i ett eftersken.

Den här stunden

är ett minne

redan

eller har inte hänt.

3 dagar efter nyårsafton

Jag kör bil

på smala vägar

mellan murar.

Strålkastarna lyser upp

grova stammar.

All grönska är svart.

Månen är vass

ovanför Venus.

Fyrens ljus

sveper gryningen.

Vi går uppför

en stenig backe

och där.

Ett stup rakt ner

hav och horisont

sol

genom gråa moln.

På kvällen

ger vi varandra råd.

Avråder.

Hon bara

släpp det.

Jag bara

släpp det.

Gör inför stormen

som du gjorde

inför stiltjen.

När bilen kom.

När vågen kom.

När krampen kom.

Aldrig i livet.